|
När man väl inte vill fångas, utan vara fri, ligger man hemma med flera ton kärlek i hjärtat som behöver överösas. När man väl har så mycket att ge finns det ingen man vill ge det till. Men kan, kan man. Men inte bara för att, utan för att det passar. Och om det nu ska passa ska det passa så in i bängen. Inget litet halvdant och knakigt, utan på riktigt liksom. Nu ska jag sluta svamla och sova, ska bara övertyga mig själv om att det aldrig funnits någon som passat, och det fan-i-mig aldrig varit fel på mig. X
|